När kroppen utsätts för smärta reagerar den instinktivt för att skydda området. Likadant som när man bränner sig på en spisplatta, reagerar kroppen på “ofarlig smärta”. Dvs. att man undviker att göra om det som gjorde ont som t.ex. att lägga handen på spisen eller en särskild rörelse som skapade smärtan. Sedan skyddar kroppen området genom att inte använda det, genom att avlasta de påverkade strukturerna samt omkringliggande områden. Så om du har smärta i en axel, oberoende av orsak, reagerar kroppen med att dra ihop muskulaturen, öka sensitiseringen i området för att vara alert för utomstående påfrestning/skada samt att lederna i området inte längre signalerar om att de ska röra på sig.

Med det sagt reagerar kroppen med samma instinkt på smärta, oavsett om du har fått en fysisk vävnadsskada eller inte. Av denna anledningen upplevs ofta exempelvis ett ryggskott eller nackspärr (akuta smärttillstånd) som att någon fysiskt har gått sönder eller är skadat i kroppen, fastän det inte är det. Detta är en mekanism som är nödvändig i det akuta stadiet samt då vävnadsskada faktiskt har inträffat. I övriga fall är det mer skadande för kroppen än gynnande, speciellt om det pågår under lång tid. För i och med denna biologiska respons minskar nervsignaleringen och blodflödet till området, vilket i sin tur leder till smärta och skapar en ond cirkel som stegvis förvärras om man inte aktivt väljer att ändra signaleringen till området och bryter cirkeln.